Barns sockerintag och dess påverkan på hälsan

Socker är söta kolhydrater som ger kroppen energi. En fullvuxen hjärna förbrukar ca 140 g glukos per dag, vilket kan utgöra upp till 50 % av den totala kolhydratförbrukningen.¹

Hur mycket konsumeras?

Enligt de nordiska näringsrekommendationerna, NNR 2012 bör mindre än 10 procent av energin från maten komma från tillsatt socker. För vuxna motsvarar det ungefär 50-75 gram tillsatt socker per dag beroende på hur mycket energi man behöver.
Enligt Livsmedelsverkets senaste undersökning av svenskars matvanor, Riksmaten Vuxna 2010-11, äter fyra av tio svenskar mer socker än så.^2,3

Sockerkonsumtionen och dess koppling till flera möjliga hälsorisker är ett kontroversiellt ämne som debatteras flitigt. En överdriven sockerkonsumtion är kopplad till en mängd hälsorisker: övervikt, typ-2-diabetes, hjärtsjukdomar, benskörhet och cancer, även om det inte finns övertygande evidensbaserade samband med dessa sjukdomar.^1,4,5

Nya riktlinjer från WHO

I WHOs nya riktlinjer för sockerintag för vuxna och barn (Guideline: Sugars intake for adults and children) rekommenderas att konsumtionen av fria sockerarter ska reduceras för alla åldrar.⁶

WHO rekommenderar att intaget av fria sockerarter ska vara mindre än 10 procent av energiintaget. Fria sockerarter (free sugars) definieras som tillsatt socker och socker som naturligt finns i honung, sockerlag , fruktjuice och fruktjuicekoncentrat.
WHO har också gjort ett tillägg i sin rekommendation att intaget av fria sockerarter gärna kan vara under 5 procent av energin för att minska risken för karies ytterligare. Att äta mindre än 5 procent av energin från socker, vilket motsvarar ungefär 25 gram, eller ännu mindre är helt i linje med rekommendationen i NNR 2012 och Livsmedelsverkets råd.^6,7

Karies och socker

Socker spelar även en stor roll vid kariesbildning. Socker ökar hastigheten och omfattningen av plackbildning och ger en gynnsam miljö för bakterier i munnen. Kariesbildningen påverkas även av andra faktorer som t.ex. fluorintag, munhygien, näringsintag, hur ofta man äter och om man småäter mellan målen. Socker är inte den enda orsaken till karies.⁸

Den förhöjda risken för karies hos barn är kopplad till en hög frekvens (mer än fyra gånger/dag) av förtäring av sockerarter (huvudsakligen sackaros, glukos och fruktos) och inte med den totala mängden socker i dieten. Det finns tecken på att ett frekvent intag av sötsaker och sockerhaltig mat och dryck kan kopplas till en ökad risk för karies.^8,9,10

Rekommendationer för barn

WHO och andra offentliga hälsoorganisationer rekommenderar att man inte ger barn socker förrän de fyllt 2 år. Innan dess bör de inte äta socker.

För att minimera incidensen av karies under hela livet och nå andra hälsofördelar vad gäller ämnesomsättningssjukdomar, diabetes, fetma eller hjärtsjukdomar, bör barn mellan 2 och 18 år endast få 5 % av den totala kaloritillförseln från socker. Vad utgör dessa 5 %?

Barn mellan 2 och 18 år bör få i sig upp till 25 g eller 100 kalorier socker per dag. Som exempel motsvarar 2 chokladkex ca 100 kalorier, det skulle alltså räcka med 2 kex för att fylla ett dagsintag.

De negativa konsekvenserna när det gäller karies är kumulativa och kan sägas samlas från barndom till vuxen ålder. Eftersom karies uppstår under hela livet vid exponering för riskfaktorer i dieten (dvs. fria sockerarter), är det viktigt att även senare i livet minska riskerna. Intaget av fria sockerarter bör alltså hållas så lågt som möjligt, för att minimera risken för karies under hela livet.^6,11,12

Även om fluor minskar karies och fördröjer uppkomsten av hål vid en viss ålder, stoppar det inte karies helt.

Slutsatser

För den största delen av befolkningen är det bästa näringsrådet att äta en omväxlande och balanserad kost med olika livsmedel och näringsämnen och kombinera detta med rörelse och kroppslig aktivitet. Med andra ord: En måttlig konsumtion av socker rekommenderas. 

En frekvent konsumtion av livsmedel med högt sockerinnehåll kan öka risken för karies, särskilt om inga förebyggande åtgärder vidtas. Det är inte bara mängden socker som är avgörande för kariesbildningen, utan även munhygien, fluoranvändning, hur ofta man äter och olika andra faktorer. 

Tandläkare bör ge sina patienter meningsfulla råd gällande näring, som t.ex. hur intaget av fria sockerarter kan begränsas. Därför är det viktigt att läkare har tillgång till motsvarande information. Om de kan ge bra råd till sina patienter, kommer det att påverka det allmänna hälsotillståndet.