Det är viktigt att lära känna barnets behov för att kunna göra hans eller hennes tillvaro så behaglig som möjligt. Det kan ofta vara en ren gissningslek. Det är därför nödvändigt att skilja på behoven för att kunna uppfylla dem. Det är viktigt att tydligt skilja mellan nutritivt och icke-nutritivt sugande, eftersom de fyller helt olika funktioner och täcker två olika behov.
Det icke-nutritiva sugandet (Non Nutrition Sucking, NNS) har en lugnande effekt på spädbarn och små barn. Egenskapen att kunna lugna sig själv kräver eget ansvar och därför kan det icke-nutritiva sugandet ses som en resurs ur ett psykologiskt perspektiv. Det handlar här om en förmåga eller kompetens att kunna minska otrevlig påverkan både inifrån och utifrån. Särskilt eftersom det icke-nutritiva sugandet på tummen sker redan i den embryonala utvecklingsfasen, då fostret får näring genom navelsträngen. Man antar att sugandet på tummen under den här fasen inte har något samband med näringsupptaget och därför uppenbarligen fyller en annan funktion.
Även i naturen har man observerat att däggdjur, som apor också suger på tummen.
Om vi analyserar det icke-nutritiva sugandet närmare kan vi konstatera att det skapar ett tryck på tungan och gommen. Trycket blir starkare ju större motståndet mellan tungan och gommen är, exempelvis i form av en tumme eller en napp. Dessutom skapar sugandet en rytmisk rörelse. Det leder till att nerverna i tungan stimuleras eftersom tungan har cirka 50 000 nervändar med direkt koppling till det centrala nervsystemet (Doiges, 2015). Vissa punkter på tungan och i gommen stimuleras av sugandet och i likhet med akupressur aktiveras meridianerna, vilket leder till självreglering.
Inom de tusenåriga TKM-lärorna (traditionell kinesisk medicin) ställs därför en tungdiagnos, eftersom meridianerna respektive energibanorna eller nervbanorna kopplar samman tungan och organen. Enligt TKM är hela människan avbildad på tungan, i handflatorna, på fotsulorna och i ytterörat. Tungan är indelad i områden (se bild) och speglar vad som händer i kroppen, och därför kan tillståndet hos viktiga organ upptäckas på tungan. Även mjält- och njurmeridianerna slutar i tungroten (Kaptchuk, 2006, s. 105, s. 112)
Sedan mer än tusen år tillbaka har olika former av rörelseterapi fått allt större spridning och qigong, taekwondo, shiatsu, taiji, do-in, akupunktur, akupressur, andningsterapi och yoga har blivit allt mer populära i västvärlden med positiva effekter på kropp och själ. I alla österländska rörelsetekniker placeras tungan mot gommen. Det gör att energikretsloppet sluts och flödet av Qi aktiveras i meridianerna. Det har liknande effekter som att suga på napp.
Genom övningen ”tunga mot gom” kan man få en lugn och avslappnande känsla i koppen och öka koncentrations- och prestationsförmågan. Förutom att det påverkar den fysiska hälsan, som till exempel luftvägarnas kapacitet, leder det även till minskad kroppslig smärta. Mycket förenklat kan man säga att trycket mot den mjuka gommen och tungspetsen stimulerar vagusnerven, vilket utlöser en avslappningsreflex. Det gör att kroppen och själen slappnar av och en regenereringsprocess inleds. Man tror att det kan handla om en typ av växlingsfunktion där självregleringen och regenereringen aktiveras, balansen återställs kroppen omorganiseras. Detta har tydliga likheter med det icke-nutritiva sugandet. Därför kan man dra slutsatser om effekten av det icke-nutritiva sugandet ‒ när tungan och gommen stimuleras genom sugande aktiveras samma områden i hjärnan genom kopplingen till vagusnerven. Det är logiskt och rimligt att det handlar om en resurs, som kommer från fosterutvecklingsfasen och spädbarnsåren och som har använts i alla österländska rörelsetekniker i årtusenden.
DOIDGE Doiges (2015): Wie das Gehirn Heilt. Neueste Erkenntnisse aus der Neurowissenschaft. (How the brain heals. The latest findings from neuroscience.) Frankfurt/New York: Campus Verlag. (p. 215, 286 and 291).
KAPTCHUK Ted J. (2008): Das große Buch der Chinesischen Medizin. (The big book of Chinese Medicine) Frankfurt am Main: Fischer Verlag.
MACIKOCCIA Giovanni (1994): The Foundations of Chinese Medicine. A Comprehensive Text for Acupuncturists and Herbalists. Kötzting/Bayer: Publisher for TCM, Dr. Erich Wühr, Wald.
MICHIO Kushi (1994): DO-IN. Exercise for Physical and Spiritual Development. Münster: Verlag Mahajiva, (the original version was published in Japan in 1979).
TRÖKES, Anna, STEINER Ronald (2012): Yoga für Fortgeschrittene. (Advanced Yoga). Munich: Gräfe und Unszer Verlag.
VOTSMEIER-Röhr, A. (2004): Selbstregulierung in der Gestalttherapie. (Self-regulation in gestalt therapy). Geisler, P. (Pub.): Gießen: Psychosozial-Verlag
VOTSMEIER-Röhr, A. (2011): Gestalttherapie und Neurowissenschaft. (Gestalt Therapy and Neuroscience). Göttingen: Reinhardt Ernst.