Scientific article

Förhindra uppkomst av kolik hos barn

Magdalena Kelaridis

Vad är kolikbarn?

Enligt DGKJ1  och Österrikes offentliga sjukvårdsportal2  anses ett barn vara kolikbarn när det gråter mer än tre dagar per vecka i mer än tre veckor i mer än tre timmar per dag. Barnet gråter plötsligt utan uppenbar orsak, vilket börjar när det är runt två veckor gammalt. Det upphör ofta att gråta när det är närmar sig fyra månader. En del kolikbarn gråter emellertid intensivt även när det är sex eller upp till nio månaders ålder. Bebisen är otröstlig, visar symtom som knutna händer, uppdragna ben, rött ansikte, hård buk och/eller gaser.

Man kan ofta läsa att orsaken inte är helt utredd, men där har kunskapsläget ändrats på senare år. Det är viktigt att understryka att inte alla gråtande bebisar nödvändigtvis har regleringssvårigheter. Det innebär att bebisar har svårt att kunna kontrollera och anpassa sitt beteende på ett bra sätt till olika situationer, vilket yttrar sig som oproportionerlig gråt, sömnstörningar eller matproblem. Från pre- och perinatalpsykologin, födelsepsykologin och epigenetiken vet vi att oproportionerlig gråt hos bebisar kan hänföras till bearbetning av upplevelser. Dessutom är nervsystemet hos bebisar som upplevde mycket stress under graviditeten eller vars födelse var traumatisk väldigt belastat. Normalt sett reglerar sig bebisar redan i livmodern. De suger på tummen, undviker nålen vid fostervattenprov och har ytterligare ett antal möjligheter att skydda sig. Enligt polyvagalteorin3  kan bebisen få ett konstant överskott av kortisol om mamman ofta avviker från området ”normal upprördhet”4 (Window of Tolerance, Dan Siegel) under graviditeten. Detta kan inverka negativt på inte enbart bebisens hjärnstruktur, utan även det centrala nervsystemet. Efter födseln är bebisen särskilt känslig för starka känslor och behöver bearbeta sina pre- och perinatala erfarenheter. Bebisen behöver ökat stöd från föräldrarna jämfört med andra bebisar vars graviditet och födsel var förknippade med mindre stress och interventioner.

Eftersom bebisar redan från start bara kan kommunicera genom att gråta eller skrika jämte den icke-verbala kommunikationen, gråter stressade bebisar mer än andra.

 Problem uppstår emellertid också om detta medför förändringar i amygdala, som ansvarar för bearbetningen av känslor och stress.

 Några pionjärer5  har arbetat hårt med att utröna vilka erfarenheter bebisar gör redan i livmodern och vid födseln. Denna kunskap ger en bättre förståelse för sammanhangen mellan bebisens erfarenheter och dess gråtbeteende.

 G. Hidas och J. Raffai har upptäckt att användning av anknytningsanalys under graviditet leder till att färre bebisar blir kolikbarn6 . Denna positiva effekt kan förklaras genom att anknytningsanalysen bidrar till att minska barnets belastning under graviditeten och födseln.
 Dessutom möjliggör den en mer intuitiv kommunikation mellan mamma och bebis, vilket gör att mamman lättare förstår sitt barn. Det i sin tur leder till att bebisen behöver gråta mindre för att bli ”förstådd” av mamman.

Kolikbarns psykiska belastning på föräldrarna


Den psykiska belastningen för föräldrarna är enorm. Hjälplöshet, otillräcklighet, frustration, stress, sömnbrist och känslomässig utmattning är bara några av de utmaningar som föräldrarna konfronteras med. Risken för förlossningsdepressioner och att föräldrarna separerar ökar också. Därför är det viktigt att läkare, barnmorskor och annan sjukvårdspersonal är uppmärksam och ställer frågor om hur föräldrarna mår. Om det visar sig att det kan röra sig om ett kolikbarn underlättar det att remittera föräldrarna till expertis. Tidig identifiering och riktat stöd kan minska föräldrarnas belastning. Det är avgörande att föräldrarna får tillgång till information, rådgivning och hjälp för att skydda deras psykiska hälsa och att familjen får stöd under denna utmanande tid.

Preventiva åtgärder


Prevention är möjlig. En åtgärd är den ännu ganska okända anknytningsanalysen av Hidas och Raffai. Med detta stöd under graviditeten gynnas den emotionella kommunikationen mellan mamman och hennes ofödda barn. Med riktade övningar och samtal lär sig mamman att uppfatta barnets signaler och att reagera på dem. På så vis uppstår en djup och tillitsfull relation som ger dem båda säkerhet och trygghet. Vidare fördjupar sig mamman i sina egna pre- och perinatala upplevelser samt med födseln. Det minskar stress och rädslor.
Enligt WHO7  lider 20 % av alla kvinnor av förlossningsdepression. Kvinnor som fick stöd genom anknytningsanalys löpte däremot risk på bara 1,3 %7 att insjukna i förlossningsdepression. Tack vare anknytningsanalysen minskar belastningen från förlossningen och födseln för mamma och barn, kejsarsnitten minskar med 18 %, andelen förtidiga födslar ligger på bara 1,7 %8  (EU Benchmark-Report 2009/2010: genomsnitt EU 7,1 %)9  och sannolikheten för kolikbarn har sjunkit till 0,3 %7. Jämförelsevis anses runt 20 % av alla nyfödda vara kolikbarn enligt det tyska förbundet för barn- och ungdomsmedicin.10

 Kolikbarn är ofta resultatet av graviditets- och födelsepåfrestningar som barnets nervsystem inte har klarat av att hantera och som visar sig genom gråt. ”Med anknytningsanalysen gråter bebisar efter födseln oftast mindre än 20 minuter per dag – ett tydligt bevis för lägre födelsepåfrestningar ”, skriver dr Gerhard Schroth, i en introduktion till anknytningsanalysen enligt Jenö Raffai.

Även den andra föräldern kan bidra positivt till anknytningen under graviditeten. Här kommer några förslag:

  •  Massage - Följa med till undersökningar och fungera som språkrör för mamma och barn, t.ex. via VRANNI-frågor12 
  •  Avlastning i form av psykiskt och fysiskt arbete, organisering och efterforskning så att den psykiska belastningen på mamman minskar. 
  •  Inhämta information hos läkare eller experter
  • Skapa en positiv, stressfri miljö för mamma och barn
  • Bygga upp relationen med bebisen redan innan födseln

     Som sjukvårdspersonal som arbetar med gravida kan du ge ett viktigt bidrag för att förebygga kolikbarn och att underlätta anknytningen mellan mamma och barn genom att remittera gravida till en anknytningsanalytiker (Prenatal Bonding Analysis after Hidas & Raffai).

Remitteringsställen och nätverk


Som första kontaktperson för föräldrarna är det viktigt att ha remitteringsställen och ett nätverk dit föräldrarna kan hänvisas. Dessa remitteringsställen kan vara kolikteam13 , kraniosakralterapeuter, babyterapirådgivare14 , anknytningsanalytiker15 , barnmorskor med specialistutbildningar och annan sjukvårdspersonal/andra sjukvårdsställen. Ett väl fungerande nätverk underlättar tillgången till de nödvändiga resurserna för föräldrarna.

Magdalena Kelaridis

diplomerad livs- och socialrådgivare
Magdalena Kelaridis är diplomerad livs- och socialrådgivare, anknytningsanalytiker i utbildning under handledning och Prenatal and Perinatal Educator (PPNE) i utbildning under handledning. Hon har en kandidatexamen i psykologi och har i olika utbildningar specialiserat sig på ämnena epigenetik, erfarenheter före födsel, erfarenheter från födsel och dess effekter på personlighetsutveckling och mental hälsa. Hennes mål är att arbeta preventivt så att barn kan få en start i livet som inte är präglad av mönster och nedärvda trauman från föräldrarna, utan som kan ge dem möjlighet att utvecklas fritt och leva ett lyckligt och mentalt friskt liv. Hon är mamma till tre barn, däribland ett kolikbarn, vilket var en av anledningarna till att hon valde den här inriktningen. Hon erbjuder graviditetsstöd, föräldrarådgivning och workshops på olika teman som gäller anknytning före födsel och tidig anknytning. 
Du kan nå henne på www.kelaridis.at, office@kelaridis.at eller +43 699 10 82 38 02.

1https://www.dgkj.de/eltern/dgkj-elterninformationen/elterninfo-schreibaby#:~:text=Man%20spricht%20von%20einem%20Schreibaby,nur%20als%20grober%20Richtwert%20dienen (åtkomst: 2023-08-09)

2 https://www.gesundheit.gv.at/leben/eltern/nach-der-geburt/schreibaby.html (åtkomst: 2023-08-09)

3Porges, S.W.(2021). Die Polyvagal-Theorie und die Suche nach Sicherheit. (Polyvagalteorin och sökandet efter säkerhet.) Traumabehandlung, soziales Engagement und Bindung. (Traumavård, socialt engagemang och anknytning.) Gespräche und Reflexionen zur Polyvagal-Theorie. (Samtal och reflektioner kring polyvagalteori.) Probst. G.P.Verlag.

4https://www.attachment-and-trauma-treatment-centre-for-healing.com/blogs/understanding-and-working-with-the-window-of-tolerance (åtkomst: 2023-08-09)

5Otto Rank (”Das Trauma der Geburt” (Traumat i samband med födseln)), Karlton Terry (”Vom Schreien zum Schmusen, Vom Weinen zur Wonne” (Från skrik till mys, från gråt till glädje)), Ray Castellino (”WombSurround Workshops”), William Emerson, Christian Rittelmeyer (”Frühe Erfahrungen des Kindes, Seele des Kindes vor, während und nach der Geburt” (Barnets tidiga upplevelser, barnets själ före, under och efter födseln)), György Hidas och Jenö Raffai (utvecklare av stöd kring anknytningsanalys innan födseln), David B. Chamberlain, et al.

6https://www.schroth-apv.com/Bilder/BindungsAnalyse_dt_schroth-apv.pdf (åtkomst: 2023-08-08)

7https://www.who.int/teams/mental-health-and-substance-use/promotion-prevention/maternal-mental-health (åtkomst 2023-08-05)

8Görtz-Schroth, A. Fortschritte in Schwangerschaft und Geburt durch Bindungsanalyse (sid. 10–17) (Framsteg inom anknytningsanalys under graviditet och födelse)

9https://www.efcni.org/wp-content/uploads/2018/03/german_translation_of_benchmarking_report.pdf (åtkomst: 2023-08-09)

10Blazy, H. (2022). Bindung im und Trennung vom ersten Zuhause (Bindning till och separation från det första hemmet), (sid. 10–17). Mattes Verlag.

11 (Einführung in die Bindungsanalyse (Introduktion till anknytningsanalys) . Homepage Dr. Schroth 31210 rev.) (schroth-apv.com) (åtkomst: 2023-08-08)

12VRANNI: Frågor: V (Vorteile, fördelar): Vilka fördelar har åtgärden? R (Risiken, risker): Vilka eventuella risker/konsekvenser finns? A (Alternativen, alternativ): Finns alternativ? Om ja, vilka? Vilka risker/konsekvenser har de? N (Notfall, nödläge): Vad kan hända om vi inte gör något? N (Nichtstun, göra inget): Gäller det ett nödläge? Hur snabbt måste beslutet fattas? I (Intuition, intuition): Vad säger magkänslan oss?

13https://www.familienhandbuch.de/unterstuetzungsangebote/beratung/schreiambulanzen.php, https://www.elternsein.info/suche-schreiambulanzen/, https://www.gesundheit.gv.at/leben/eltern/nach-der-geburt/schreiambulanz.html, (åtkomst: 2023-08-08)

14www.kelaridis.at (åtkomst: 2023-08-08)

15https://www.ippe.at/babytherapy/ (åtkomst: 2023-08-08)


Ytterligare litteratur:

Bergh, B. R. H. V. den et al. (2020). Prenatal developmental origins of behavior and mental health: The influence of maternal stress in pregnancy. Neurosci. Biobehav. Rev. 117, 26–64.
Schaal, B., Orgeur, P., & Rognon, C. (1995). Odor sensing in the human fetus: Anatomical, functional, and chemoecological bases. In Lecanuet, J.-P., Fifer, W.P.,Krasnegor, N.A. & Smotherman, W.P. (Eds.), Fetal development: A psychobiological perspective (205–237). Lawrence Erlbaum Associates, Inc. 
Roffwarg, H. P., Muzio, J. N. & Dement, W. C. (1966). Ontogenetic Development of the Human Sleep-Dream Cycle. Science 152, 604–619. 
Hidas, G., Raffai, J. & Vollner, J. (2021). Nabelschnur der Seele: Psychoanalytisch orientierte Förderung der vorgeburtlichen Bindung zwischen Mutter und Baby (Själens navelsträng. Främjande av det prenatala bandet mellan mor och barn ur ett psykoanalytiskt perspektiv). (3:e uppl.). Psychosozial-Verlag.
Raffai, J. (2015) Gesammelte Aufsätze. Entwicklung der Bindungsanalyse (Samlade essäer. Utveckling av anknytningsanalys) (1:a uppl.). Mattes Verlag.
Hildebrandt, S. und Blazy, H. (2015). Schwangerschaft und Geburt prägen das Leben (Graviditet och födsel formar livet) (1:a uppl.). Mattes Verlag.
Weinstein, A. (2016). Prenatal development and parents' lived experiences: How early events shape our psychophysiology and relationships (1:a uppl.). W. W. Norton & Company.
Verny, T. & Weintraub, P. (2003). Pre-Parenting: Nurturing your child from conception. New York: Simon & Schuster.
 Porges, S. (2004). Neuroception: A Subconscious System for Detecting Threats and Safety, Journal Zero to Three 24 (5), 19-24.