Sömn är ett av människans grundläggande behov. Om vi inte sover minskar vår koncentrationsförmåga, vi får humörsvängningar och svårare att komma ihåg saker.
Sömnen är bra för barn, eftersom den sänker kortisolnivån och stimulerar produktionen av tillväxthormoner vilket gör att barnet växer under sömnen.1
Sömnbrist kan hos barn leda till irritation, gråt och stress.
Därtill kommer en av de största utmaningarna för den nyblivna mamman – det nyfödda barnets dygnsrytm. Att anpassa sig till sitt barns dygnsrytm innebär att lära känna varandra, förstå varandra och definiera sina egna vanor på nytt.
Det är framför allt under den första tiden som den obefintliga rytmen av sömn och vaket tillstånd hos nyfödda är en stor riskfaktor för att utveckla förlossningsdepression, eftersom det innebär hög stress för den nyblivna mamman.
Förlossningsdepression hänger nära samman med det nyfödda barnets oregelbundna sömnrytm, eftersom den stress som det orsakar leder till hormonella störningar och förändringar i aktiviteten i stressaxeln hypotalamus, hypofysen och binjurebarken.2
Föräldrar undrar ofta varför barnet inte sover hela natten.
Upp till 3 års ålder – men hos många barn ända upp till 5 års ålder – är sömnen väldigt fragmenterad och skiljer sig från sömnen hos en vuxen person.
Vakenfaserna, som inträffar var 30:e eller 60:e minut, betecknas som ”kontrolluppvaknande”. De är psykologiska och naturliga mekanismer för att föräldrarna ska veta att barnet mår bra.
Därför är det viktigt att skaffa sig kunskap om bebisars sömnfysiologi för att inte ha orealistiska förväntningar.
Med det sagt kan orsakerna till sömnstörningar vara många: fysiologiska, organiska, känslomässiga, beteendeorsakade och miljöorsakade.3
En barnläkare kan utesluta fysiologiska störningar. Dit hör exempelvis halsbränna eller urinvägsinfektioner, som orsakar smärta och obehag varje gång barnet kissar under natten. Även blöjeksem och atopisk dermatit kan leda till att barnet vaknar på grund av klåda.
En annan viktig roll för det nyfödda barnets välbefinnande kan en osteopat som är specialiserad på barn spela. Osteopaten kan utesluta organiska orsaker, som exempelvis spänningar i nacken som uppkommit under födseln eller av bebisens position i magen (när barnet intar ”halvmåneställningen” i sängen, dvs. med nacken böjd bakåt). Dessa experter kan även hjälpa till vid kolik, kräkningar, plagiocefali och sömnstörningar i allmänhet.
Ytterligare orsaker kan vara av känslomässig natur. Kanske lider mamman av en förlossningsdepression eller så är hon gravid på nytt och väntar ett barn till. Kanske beror det också på inskolning i förskolan eller att mamman försöker sluta amma. Att mamman återvänder till arbetet, dödsfall i familjen samt många andra omständigheter kan också spela roll.
Det går att normalisera barnets sömn med hjälp av olika mekanismer. Några är biologiska och hänger ihop med melatoninproduktionen nattetid samt hjärnans utveckling, andra beror på påverkan från den yttre omgivningen samt fostran.
Sömn kan läras ut av föräldrarna. De kan hjälpa sina barn med den här inlärningsprocessen för att steg för steg uppnå en balans.
Efter att alla tidigare nämnda orsaker till sömnstörningar uteslutits kan beteendet analyseras: Väldigt ofta ligger orsaken till en sömnstörning i svårigheter att somna om och att återgå till djupsömn.
Barn söker efter de förutsättningar som bidrog till att de först somnade och när dessa förutsättningar inte finns kan de ha svårt att somna om själva.
Vad innebär det för ett barn att sova hela natten? Det innebär inte att barnet inte vaknar förrän på morgonen. Att vakna är fysiologiskt men barnet får en allt bättre förmåga att somna om själv och snabbt återgå till djupsömnen.
Hur kan man lära ut insomning och när kan man börja med det? Många metoder har testats under åren och vissa av dem anses numera vara överspelade och föråldrade, som till exempel den berömda ”gråtmetoden”4, metoden för ”kontrollerad gråt”5 eller ”förberedande rutiner”.6 I verkligheten finns det ingen universalmetod. Istället måste man ta hänsyn till olika omständigheter och tillsammans med föräldrarna ta fram en strategi som motsvarar deras uppfostringsstil och barnets personlighet. Även om det finns ett solitt empiriskt fundament som belägger att olika metoder kan bidra till att förbättra barnets sömn, utgör dessa studier fortfarande underlag till diskussioner om deras effektivitet och säkerhet.7